Emma

Akta dig för halvsanningar - du har kanske fått tag på fel halva.

Varför väljer så många att ta en löptur för att rensa tankarna? 
Du springer ju ändå bara runt i en cirkel. Du slutar ju alltid där du började, eller hur?

För mig är en lögn alltid en lögn, det spelar ingen roll hur liten eller hur vit  lögnen än må vara. En lögn är alltd en lögn oavsett om den är liten som en atom eller stor som eiffeltronet, oavsett om den är vit som snö eller svart som sot.
En lögn är en lögn.
Oavsett vad.
Och det är det värsta jag vet, lögner alltså.
Om jag kan få en bra förklaring eller få en förståelse för varför man ljugit så kan jag svälja det, inte för att jag gillar det, utan för att jag ibland måste och ibland för att jag förstår varför den dragits.
Men när jag kan ge exakta tider, platser, datum och ord på en lögn och får en suck och en himling med ögonen som svar så går det inte längre.
Jag klarar inte av att svälja den lögnen.
Jag klarar inte av att skratta åt det.
För det är absolut inte okej någonstans.
Då blir jag arg, och reagerar.
Men när jag sedan ber om ursäkt för att jag inte "reagerade på rätt sätt" eller "som alla andra" och får till svar "Om du inte var så elak" så får det vara bra.
Då är inte längre jag som gör fel. 
Det är inte jag som ljugit.
Man tar alltid en risk i att ljuga.
Du tog den risken.
Den gick inte hem hos alla och det min vän, det är ditt kast att stå. 
  

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas