Emma

Studentkryssning #1 2014


It will be fun they say..
Vart börjar man ens?
Hur förklarar man något som ska vara sjukt kul  och början av ditt studentår, när det slutade i tårar?
Hur förklarar man att man aldrig i sitt liv någonsin känt sig så ivägen, utanför och  att vetskapen om att ingen egentligen bryr sig äter upp dig innefrån och ut?
This is not my idea of fun.

Självklart fanns det en hel hög med höjdpunkter som när Nilsson blir sjukt stolt över att ha tagit någon på rumpan när det sen visar sig vara en kille, som att jag hittade Linn där som jag inte träffat/sett på ett halvår, som att en som en gång stod mig närmast fick örfil av ord, som det som hände ute på dansgolvet..
Vet dock fortfarande inte om det var värt allt när det slutade med en klapp på axeln?  

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas