Emma

Jag är ledsen för att jag inte är ledsen nånstans, och förresten jag känner mig stark att jag inte känner inte alls

Hur vet man vem man är? När vet man vem man är? Jag skulle verkligen vilja att någon skulle kunna ge mig svar på dessa frågorna. Efter års erfarenhet av hjälp från kuratorer vet jag fortfarande inte vem jag är. Självklart vet jag vad jag heter, när och vart jag är född, men det är liksom allt jag vet rent konkret om just mig själv. Allt annat är bara relaterat till andra personer, som till mina lärare, "kompisar"och till min mamma. 

Jag är tom på insidan, tom och trött. Gråten har hängt i luften. Tårarna har runnit längs mina kinder från och till konstant . Jag orkar inte med mig själv, jag orkar inte med min osäkerhet eller min rädsla för hur livet kan komma att bli. Samtidigt måste jag vara stark. Jag MÅSTE finnas för nåfon.  Inte för alla andra därute, men frågan är hur jag ska orka finna för någon.när jag inte orkar finnas för mig själv. Det går inte ihop. Vad ska jag ta mig till. Jo, sant.. jag har min mamma, men ansvaret är inte hennes. Ansvaret är mitt. Vart hittar jag styrka? Självkänslan finns inte? Jag har försökt vara viktig i mångas människors liv för att få känna mig behövd. Men när jag inte längre orkat leva upp till förväntningarna, eller klarat av att utföra den uppgift jag utlovat har dessa personer jag ägnat all min tid till, kastat mig på sophögen. Då är allting jag redan gjort bortglömt. Allt sånt jag kämpat och slagit mig blodig för i stort sätt. Jag vill vara omtyckt. Jag vill vara viktig för någon. Men allt och alla jag har kvar såhär i slutändan när alla vänt mig ryggen är bara mig själv. 
Livet är inte vad jag trodde det kunde komma att bli. 

Jag är värdelös.

-Glömmer aldrig tankarna, texterna eller känslan av att vara värdelös, aldrig räcka till & ångesten som kommer knackande på axeln när historien upprepar sig en gång till.
Men allt du behöver för att övervinna rädslan av att försvinna är tro, tillit och lite tur.    

12:55

Oj, vad det var länge sen jag bloggade. 
Det var ju inte riktigt meningen att det skulle li såhär men men, shit happens liksom ;) 
För att summera vad som hänt så kommer en bildbomb efter detta inlägg men i text har detta hänt:

1.Vi har varit iväg på en underbar skidåknings vecka.
Där det på sista dagen hände typ det roligaste: Hanna tappar staven i sittliften och får för sig att hoppa efter den, visserligen bara ca 1 meter men ändå jäkla dumt att hoppa efter den... Cicci tappar sedan sin stav högst upp i samma sittlift, vilket leder till att liftskötaren skulle vara snäll att ta den åt henne, vilket leder till att mamma och Jessica blir så distraherade att de glömmer att komma av liften så dom fortsätter med en runt, vilket leder till att liften stannar. Vilket i sig leder till att killen som Hanna hamnade i samma lift som frågar henne vad som hände. Och hon berättar att det är hennes mamma och moster som inte kom av eftersom hennes syster tappade staven varpå han säger "herregud, jag som tyckte att Stig Helmer var pinsam i fjällen. Men ni är ju ännu värre, ni borde bli portade härifrån!" varpå hon brast ut i världens gapskratt... Övrigt så åkte vi i Klövsjö, Björnriket och i Storhogna 

2. Det har varit sjukt mycket i skolan
Alla prov och alla nationella har nu kommit samtidigt och det kommer fortsätta så de närmaste 3veckorna efter påsklovet

3. Jag har jobbat
Mycket dessutom men det gör inget för jag älskar mitt jobb!

4. Matälskaren'
Jag har kommit på att stekt lax är fan rätt gott.

Det är allt jag för tillfället kan komma på som har hänt! :)
 

Upp