Emma

Forme VS. Nattstad

När alla andra går på semseter så börjar jag jobba! Eller som det vanligtvis är när alla andra slutar jobbet, så börjar jag. Och den här veckan går en av receptionisterna på semster så då får jag hjälpa till att fylla upp tiden i repan, men det gör inget för jag älskar mitt jobb! Det är alltid lika kul att träffa människor, och dessutom få positiv respons på det man gör :) 
Kör stängningen ikväll, öppningen imorgon, barn på onsdag samt öppningen på lördag. Sen en liknande vecka nästa vecka för att sen Äntligen få åka iväg på världens bästa semestervecka! LÄNGTAR!!
 

Akta dig för halvsanningar - du har kanske fått tag på fel halva.

Varför väljer så många att ta en löptur för att rensa tankarna? 
Du springer ju ändå bara runt i en cirkel. Du slutar ju alltid där du började, eller hur?

För mig är en lögn alltid en lögn, det spelar ingen roll hur liten eller hur vit  lögnen än må vara. En lögn är alltd en lögn oavsett om den är liten som en atom eller stor som eiffeltronet, oavsett om den är vit som snö eller svart som sot.
En lögn är en lögn.
Oavsett vad.
Och det är det värsta jag vet, lögner alltså.
Om jag kan få en bra förklaring eller få en förståelse för varför man ljugit så kan jag svälja det, inte för att jag gillar det, utan för att jag ibland måste och ibland för att jag förstår varför den dragits.
Men när jag kan ge exakta tider, platser, datum och ord på en lögn och får en suck och en himling med ögonen som svar så går det inte längre.
Jag klarar inte av att svälja den lögnen.
Jag klarar inte av att skratta åt det.
För det är absolut inte okej någonstans.
Då blir jag arg, och reagerar.
Men när jag sedan ber om ursäkt för att jag inte "reagerade på rätt sätt" eller "som alla andra" och får till svar "Om du inte var så elak" så får det vara bra.
Då är inte längre jag som gör fel. 
Det är inte jag som ljugit.
Man tar alltid en risk i att ljuga.
Du tog den risken.
Den gick inte hem hos alla och det min vän, det är ditt kast att stå. 
  

Power Meet

Första helgen i juli är över och i vanlig ordning bjöd den på power big meet i Västerås. Iår varade det bara 2dagar för mig (fredag/lördag) mot sedvanliga torsdag/fredag/lördag. 
I fredags åkte jag med mamm, Leif och Cicci till Hälla, väl där käkade vi och därefter mötte Cicci och jag två vänner till Cicci som hängde med resten av kvällen, som bland annat bjöd på en liten tur i deras bil (Pontiac Firebird, '69). Mötte senare på kvällen7natten upp Mamma & Leif för hemfärd. 
Under lördagen hade jag väl tänkte kolla på bilar & träffa människor jag missat under fredagen men icke sa nicke. Blev tillfrågade att vara chaufför (Oldmobile Cutless, '73) och lite blond som man är så tackar man ja. Hade aldrig kört automat förut, inte heller en så gamal bil heller för den delen, men det gick/blev bra tillslut. Jocke (som jag körde åt) var väldigt pedagogisk och förklarde minsta lilla grej man skulle göa så det blev bra tillslut. Var hemma och isäng halv 6 imorse.  
Lätt bästa Power Meet någonsin! 
    

STUDENTEN

Har fortfarande väldigt svårt att greppa att jag har genomfört detta. Jag har alltså tagit studenten. Jag är färdig. Jag är klar.  
Jag ska erkänna att jag gick med känsla "blir det inte mer? Är det här allt?!" hela dagen/kvällen. Men dagen efter.. Alltså WOW. Vilken jävla dag jag hade egentligen. Så mycket glädje. Så mycket Kärlek. Jag var hemma  färdig i sängen kl. 07.30 på torsdagsmorgonen.. men ack så värt det det var. Några missöden här & där men vad gör det?
Bilder kan inte ens förklara glädjen som fanns! 
                   

Skiva 29/5

Jag har hört rykten om att vi (vår klass + 4 andra klasser) tillsammans skapade Uppsalas fetaste skiva! Vi hade tyvärr jätteproblem med vakterna som vägrade släppa in människor som i princip var nyktra, kastade ut massor av människor om också var nästan nyktra, maten var jättekass men men! Jag hade iallafall kul! Jag blev utnämd som klassens hönsmamma med motiveringen: 
"Åt hela klassen har du koll, dina hjärnceller verkar inte vara noll. 
Vi har förstått att du är raggare i smyg, för oss behöver du inte vara blyg. 
I din Volvo du glider, i våra hjärtan det svider. 
Du borde ha en impala, så du kan impapåalla. 
Vi vill tacka dig för alla år, hoppas du oss förstår. 
Vi hoppas att vi inte vart till besvär & att du fortsätter hålla oss kär. Du blir Klassens Hönsmamma" 
Här kommer bilder :D 

            

Fitnessgalan 11/5

Var ju som sagt på Fitnessgalan i början av maj med min moster efter att jag vunnit inrädesbiljetter dit! Det var stort, & jag fick träffa en av mina förebilder, Ellen. Vi lyssnade på en föreläsning från grundaren av Paulins, och såklart så fick vi massor av goodiebags! Målet med resan var att få hem en ny shaker, som slutade med 5(!) nya, utan att behövt lägga ut en enda krona :) Dessutom hamnade vi i samma tågkupé som Magnus Uggla, och så fikade vi på Dagnys, där jag drack min livs första kaffe!  
Kvällen avslutade med bio, "The Other Women"


 

Så mycket jag vill göra, så lite tid.

Och så var det där med att blogga också, har hört från flera håll att jag har blivit lite dålig på det, förstår inte alls vad de syftar på? 
Så vad har hänt sen sist?
- Jag vann biljetter till Fitnessgalan
- Jag var på Fitnessgalan med min moster
- Jag hjälpte till på RoadRunet
- Jag har röstat i EU-valet
- Jag har jobbat
- Jag såg "The Other Women" på bio med Madde & Hanna
- Min bil startade igen
- Jag hade kalas för jag hade fyllt år
- Insåg att jag är kvar på exakt samma plats, med samma känslor, med samma draman men med nya person som för 2 år sen. 
- Jag hade min skiva!
- Jag hade studentmottagning
- Min syster tog studenten
- Jag sökte till Komvux
- Jag har börjat laga mat/baka igen. 
- JAG TOG STUDENTEN!
  

To be continued...
 

Vardagstankar om likes

När inte facebook fanns, när instagram inte fanns, när ”likes” inte var en del av våran vardag. Hur var det då? 

Helt ärligt, jag blir fuckad i huvudet av allt. ”Varför gillar han hennes bild?” ”Varför gillar han inte mina bilder?” Jag är helt övertygad om att 9 av 10 känner igen sig. Man stör sig på något som en ”like” på instagram och analyserar ”varför” och ”varför inte”.

Att det ens gör någon skillnad är knäppt, att jag ens oroar mig över något så fånigt är absurt. Många ser det inte som en big deal och säger ”sluta tänk så mycket”, men det är liksom lättare sagt än gjort.

Jag är ledsen för att jag inte är ledsen nånstans, och förresten jag känner mig stark att jag inte känner inte alls

Hur vet man vem man är? När vet man vem man är? Jag skulle verkligen vilja att någon skulle kunna ge mig svar på dessa frågorna. Efter års erfarenhet av hjälp från kuratorer vet jag fortfarande inte vem jag är. Självklart vet jag vad jag heter, när och vart jag är född, men det är liksom allt jag vet rent konkret om just mig själv. Allt annat är bara relaterat till andra personer, som till mina lärare, "kompisar"och till min mamma. 

Jag är tom på insidan, tom och trött. Gråten har hängt i luften. Tårarna har runnit längs mina kinder från och till konstant . Jag orkar inte med mig själv, jag orkar inte med min osäkerhet eller min rädsla för hur livet kan komma att bli. Samtidigt måste jag vara stark. Jag MÅSTE finnas för nåfon.  Inte för alla andra därute, men frågan är hur jag ska orka finna för någon.när jag inte orkar finnas för mig själv. Det går inte ihop. Vad ska jag ta mig till. Jo, sant.. jag har min mamma, men ansvaret är inte hennes. Ansvaret är mitt. Vart hittar jag styrka? Självkänslan finns inte? Jag har försökt vara viktig i mångas människors liv för att få känna mig behövd. Men när jag inte längre orkat leva upp till förväntningarna, eller klarat av att utföra den uppgift jag utlovat har dessa personer jag ägnat all min tid till, kastat mig på sophögen. Då är allting jag redan gjort bortglömt. Allt sånt jag kämpat och slagit mig blodig för i stort sätt. Jag vill vara omtyckt. Jag vill vara viktig för någon. Men allt och alla jag har kvar såhär i slutändan när alla vänt mig ryggen är bara mig själv. 
Livet är inte vad jag trodde det kunde komma att bli. 

Jag är värdelös.

-Glömmer aldrig tankarna, texterna eller känslan av att vara värdelös, aldrig räcka till & ångesten som kommer knackande på axeln när historien upprepar sig en gång till.
Men allt du behöver för att övervinna rädslan av att försvinna är tro, tillit och lite tur.    

12:55

Oj, vad det var länge sen jag bloggade. 
Det var ju inte riktigt meningen att det skulle li såhär men men, shit happens liksom ;) 
För att summera vad som hänt så kommer en bildbomb efter detta inlägg men i text har detta hänt:

1.Vi har varit iväg på en underbar skidåknings vecka.
Där det på sista dagen hände typ det roligaste: Hanna tappar staven i sittliften och får för sig att hoppa efter den, visserligen bara ca 1 meter men ändå jäkla dumt att hoppa efter den... Cicci tappar sedan sin stav högst upp i samma sittlift, vilket leder till att liftskötaren skulle vara snäll att ta den åt henne, vilket leder till att mamma och Jessica blir så distraherade att de glömmer att komma av liften så dom fortsätter med en runt, vilket leder till att liften stannar. Vilket i sig leder till att killen som Hanna hamnade i samma lift som frågar henne vad som hände. Och hon berättar att det är hennes mamma och moster som inte kom av eftersom hennes syster tappade staven varpå han säger "herregud, jag som tyckte att Stig Helmer var pinsam i fjällen. Men ni är ju ännu värre, ni borde bli portade härifrån!" varpå hon brast ut i världens gapskratt... Övrigt så åkte vi i Klövsjö, Björnriket och i Storhogna 

2. Det har varit sjukt mycket i skolan
Alla prov och alla nationella har nu kommit samtidigt och det kommer fortsätta så de närmaste 3veckorna efter påsklovet

3. Jag har jobbat
Mycket dessutom men det gör inget för jag älskar mitt jobb!

4. Matälskaren'
Jag har kommit på att stekt lax är fan rätt gott.

Det är allt jag för tillfället kan komma på som har hänt! :)